Jag har aldrig delat min förlossningsberättelse, jag fick planerat kjejsarsnitt så egentligen finns inte så mycket att dela med sig av då allt gick exemplariskt bra. Men här kommer den 11 månader efter:)
Den 15 Maj 2012 hade vi fått tid för vårt snitt, sista dagarna gick i snigelfart. Men tillslut var det dags vi packade och begav oss till BB där de tog emot oss och gav oss ett rum. Fick lite info om hur det skulle gå till sen kom de in med Mattias kläder som han skulle ha på sig och en rock till mig som jag skulle ta på mig efter jag duschat.
Strax innan kl13 som var vår snitt-tid så kommer en barnmorska in med dåliga nyheter, det hade kommit ett katstrofsnitt emellan där de snabbt behövde få ut ett tvillingpar. Så de skulle inte hinna med att snitta oss den dagen för det var redan en före mig som låg och väntade och hade tiden före mig.
Så snopet fick vi ledsna åka hem igen, då vi kom hem släppte alla spänningar och man satt bara helt stum i soffan och glodde.
Vi fick en ny tid redan dagen efter och var då först ut på morgontiden och de lovade oss att idag skulle vi inte bli snuvade på vår bebis.
Jag var så nervös och förväntansfull, ÄNTLIGEN skulle vi få träffa vår lilla kille som vi längtat efter i så många år!
Halv elva hade jag duschat och var redo att köras till op. Personalen var helt underbara och tog väl hand om oss. Medans jag låg på opbordet och de höll på att förbereda inför snittet så började vi prata om att det var många som gärna hade muski under sina förlossningar. Jag hade en skämtsam önskan innan att jag skulle lyssna på Lasse Stefanz under Julians födelse. Då säger kirurgen att de faktiskt har en skiva med Lasse stefanz som det kan slå på så får jag lyssna under snittet. Lasse Stefanz var mammas favoriter och har själv börjat gilla dom sedan mamma gick bort.
Det var dags att lägga ryggmärgsbedövningen som gick jättebra, jag hade ett underbart glatt op-gäng som tog hand om oss och dansade även lite till musiken. Det skulle nu börja skära upp buken på mig. Jag känner hur de rycker och drar men det gör inte alls ont och efter ca 10 minuter så får vi höra och träffa det vi längtat så länge på vår lilla Julian skriker så fort de plockar ut honom, jag får en snabbtitt och bryter ut i gråt jag gråter så jag hulkar av lycka, ÄNTLIGEN var vår lilla Julian här!! De tar honom till ett bord bakom där jag ligger och Mattias är hos honom med barnmorskan. Jag blir kvar med narkosläkaren som lugnar mig med att berätta vad dom gör med Julian. Han torkas av sen kommer Mattias med honom till mig och han läggs på mitt bröst! Jag kan inte förklara känslan då jag fick honom på mitt bröst, lugnet som infann sig. Nu är vår kamp över, nu är han här, han lever och mår bra! Vår älskade och så galet efterlängtade kille!!
Julian föddes den 16 Maj 11:27 47cm och 2720g
Vill ni läsa om resan vi gjorde för att bli gravida så finns den HÄR
