Allt går bara fint och jag är nu i v22 (21+2). Bf datumet är 7 januari, de blir plnaerat snitt även denna gång så de är nu endast ca 17v kvar tills vår familj går från tre till fyra.
Känns så otroligt häftigt och det var inte förrän efter rulet som vi riktigt kunde börja förstå att vi väntar barn igen. Trots att vi fått några ultraljud innan rulet så gick de liksom inte in! :)
Vi är så otroligt tacksamma för detta mirakel som vi välsignats med, och att dessutom också få uppleva en av varje känns extra mysigt <3 Finns ju så otroligt mycket fint och sockersött i butikerna.
Dom sexton första veckorna var jobbiga, jag bara åt och sov orkade inget och var näst intill deprimerad av utmattning. Men sen vände de nästan över en natt och jag blev/är piggare och orkar göra saker igen!
Nu har jag äntligen orkat börjat sy igen också! De kommer ett särskilt inlägg med de jag sytt till lillasyster.
Lillasyster har redan fått sitt namn, precis som Julian han var också döpt redan i magen.
Hon heter VIlja Madicken Kristina Karlsson <3 Hennes tilltalsnamn är än så länge Vilja men kanske ändras det till Madicken då vi ser henne in real life! :)
Lite bilder från de tidigare ultraljuden.
Den 2:a januari kl 09:46 fick Madicken se dagljuset för första gången. Hon var då 47cm och vägde 2810gHon fick en liten tuff start då hon började skrika redan i magen innan de fått ut henne. Så hon fick massa vatten i lungorna så de höll på i 25mim för att få bort vattnet och få i gång henne så hon kunde andas ordentligt. De började även prata om att hon kanske behövde intuberas och tas till neo. Jag som låg stilla på opbordet och inte kunde se henne när hon kämpade med att få upp vattnet hann såklart bli ordentligt orolig😢Men med otroligt proffsig personal så fick de ordning på allt och hon las tillslut på mitt bröst och vi fick alla tillsammans åka till bb när jag var ihopsydd och klar❤ Blir tårögd bara att skriva om de nu. Jag blev som sagt ordentligt rädd!Allt går bra och storebror är verkligen stolt över henne. Ska verkligen försöka bli bättre på att blogga så att ni läsare som är kvar inte ska behöva vänta så länge mellan uppdateringarna. Men just nu är det svårt att hinna med.Här kommer en bildbomb på min fina familj ❤ Lillasysters fullständiga namn är som jag skrivit tidigare Vilja Madicken Kristina. Med tilltalsnamn Madicken.Här träffar Julian henne för första gången❤
på den vänstra bilden är Julian ett dygn och den högra är Madicken ett dygn.
Promenad dags som tvåbarnsmor❤
Igår blev Madicken 3v, tiden går fort!
Mina underbara barn❤
Om allt får gå bra så utökas vår familj från 3 till fyra i december❤Jag är väldigt chockad och rädd! Rädd för att detta mirakel ska ryckas ifrån oss men samtidigt säger något mig också att detta Is ment to be!Denna graviditet har vi lyckats med helt själva och ingen ivf är inblandad. Det är hur lätt och oplanerat de blev till som gör oss mest chockade. Sedan i november har vi fått till det EN gång tillsammans och den gången blev jag gravid, bara sådär liksom👍Jag är stundvis sjukligt rädd för missfall och jag har sjukvården och specialistmödravården på vår sida. De tar min oro på fullaste allvar och vi kommer att få de kontroller jag känner att vi behöver för att jag ska kunna må så bra som möjligt psykiskt. Hittills så känns graviditeten helt annorlunda mot Julians vilket inte är konstigt de är ju en helt ny individ jag bär på och fast man inte ska så jämför man jag symptomer nu mot då!Med Julian kräktes jag sjukt mycket och fick inte behålla något, jag var under en period så dålig att jag blev inlagd pga av vätske och näringsbrist.Nu mår jag också illa men inte samma, jag kan inte äta varm mat och får i mig väldigt dåligt. Men de jag får i mig får jag iallafall behålla. Men jag är trött..omänskligt trött! Den 22:a Maj så ska vi göra första ultraljudet så vi får se om allt är bra med liten och att hjärtat tickat igång.I söndags var det 4 år sedan mamma dog och även fyra år sedan jag var gravid för första gången. Vi gjorde de andra ultraljudet några dagar innan mammas begravning och då konstaterades det att graviditeten hade stannat av men min kropp förstod inte det och fortsatte producera hcg samt andra symptomer.De var en tuff tid och jag kan inte hjälpa att rädslan för att min kropp ska spela mig samma sjuka spratt ibland gör sig påmind. Griper tag i mig och äter nästan upp mig inifrån och ut.Så för min del kan vi gärna snabbspola tiden lite, men stannar gärna upp på den 16:e Maj och firar Julian på hans 2 årsdag. Våran lilla kille ska bli 2 år och storebror❤
